Segern igår hemma mot Väsby väger tungt. Den visar att vårt lag har en grymt bra lagmoral och mycket vilja. 1-3 underläge i början av tredje och ändå kommer vi tillbaka! Johan Johansson storspelade i första perioden men fick tyvärr utgå pga en kollision i 19:e minuten. Vi vinner till slut matchen på straffar!
Nu var det inte matchen jag tänkte skriva om utan stämningen. I dagens match var det ingen stämning alls, det var endast 207 betalande på plats. Detta trots att vi möter ett lag som alltid brukar väcka känslor. Visst, det är i början av januari och vintern har precis slagit till men ändå. Vi borde vara åtminstone 100 personer till på plats.
Många åker flera hundra mil om året i fotbollens namn, jag hoppas att vi en dag i framtiden har så även för vårat kära ishockeylag. Killarna är värda så mycket mer.
Tänk om fler Hammarbyare kunde börja gå mer regelbundet, vi har en härlig blandning av människor och en bra gemenskap. För mig har hockeypubliken återigen blivit en andra familj, ni vet det där sociala umgänget som vi hade på norra läktaren på Söderstadion, det har vi nu på hockeyn. Jag önskar bara att den andra familjen kunde växa lite.
Ska Hammarby hockey utvecklas behöver många saker hända, en viktig del då är att vi höjer publiksnittet. Jag tror och hoppas att vi håller oss kvar i div1 i år. Då är första delmålet avklarat, att stanna kvar i ettan.
Jag vågar inte åka till Gnesta, inte för att jag är rädd utan för att vi skall få tillökning i familjen. En ny hockeysupporter är på gång!
Då blir det åtminstone en till på läktaren.
Sköt om er och fortsätt kriga för Hammarby hockey!
Robban Ljung