”Man har spelat in för rätt mycket folk tidigare, men aldrig för en sån hängiven publik.”

Vi fortsätter med vår lilla intervjuserie. Näste man på tur för en liten pratstund är våran kapten #32 Jonas Bergman.

Du är född och uppvuxen i Värmland. Hur såg dina förutsättningar ut, för din hockeyutveckling i Karlstad?
– De var bra måste jag säga. Man började ju från början med något som kallas för ”kvartershockey”, där de körde rent utrustningsmässigt loppisdagar. Där folk hade växt ur sina grejer. De skänkte inte bort dem, men sålde till ett förmånligt pris. Jag är uppväxt med att man aldrig köpt nya saker förutom klubbor i stort sett. Snacket har ju alltid varit att hockeyn är en dyr sport. Genom att försöka minska den ekonomiska bördan, kunde man locka till sig mera barn/ungdomar.

Ungdomshockeyn i Stockholmsregionen är verkligen utsatt. Hur ser du på den kulturchocken om du jämför med din tid i Värmland?                                                                                                                   – Ja, det är en jätteskillnad. Man kunde få istid nästan när som helst och hur som helst. Här får du betala 700 spänn och så får du träna mellan nio-tio på kvällen. Det måste byggas mer ishallar för att ge mer möjlighet till istider. Jag förstår samtidigt att man tyvärr prioriterar bort det p.g.a. av att man kan få ut mer pengar av bostäder o. dylikt.

Hur stor nytta har du haft av idrotten på sidan om så att säga?
– Extremt mycket. I allt från arbetsliv, social kompetens och självdisciplin.

Hur ser du på din egen säsong?
– Den har varit lite sönderryckt. Det har varit lite skador. Mycket tid har gått till mitt jobb på sidan av. Jag har varit mer defensiv i år. Tagit hand om yngre spelare. Sen kvittar det, om jag hade gjort 100 mål så hade jag velat göra 101 mål. Man är aldrig nöjd, så är det. Det ska man inte heller vara. Sen är det ju så att när det har funkat bättre för laget, så har det funkat bättre för mig.

Hur viktig är publiken för dig?
– Ja de gör verkligen ett hästjobb. Det kvittar om det är tio eller hundra pers där, så är det sång och det hjälper fantastiskt bra. De gör sitt för att försöka lyfta upp laget.  Huddinge hemma märkte man verkligen vilken kraft de har. Väsby borta när det kanske var ett hundratal, Det var ett ruggigt drag!
2011 hade du ett break från hockeyn, tankar om det? –
– Jag hade lessnat lite. Tankarna gick om jag bara skulle spela för att hålla igång. Jag valde att fokusera på mitt arbete. Ta igen mig och bara känna om jag är fortfarande sugen på spela hockey. Jag hade lite strul med ryggen året innan. Hade inte Hammarby/Bajen Fans frågat mig så hade jag nog inte spelat någon annanstans.

Du är äldst i laget. Jobbar på sidan av som dem flesta i laget. Hur orkar man hålla engagemanget  uppe?
– Ja… (skratt). Folk i min närhet frågar det också. Man sticker iväg sju på morgonen, kommer hem tio på kvällen, 3-4 dagar i veckan.  Det sliter på rätt så mycket. Jag har inget 7-16 jobb heller. Jag måste jobba vissa kvällar. 40 timmar i veckan kan man glömma. Min chef bryr sig inte om jag är tvungen att sticka tidigare för hockeyn. Han förutsätter att mina rapporter ska vara klara ändå. Då gäller det att hitta någon annan tid, så man får allt att gå ihop. Imorgon t.ex. är det bortamatch och jag har 4 möten i Västerås och Örebro inbokade.  Det blir lite flängande för att få ihop allt.

Vad har du för arbete?
– Jag jobbar på ett finansbolag, där jag jobbar som finansiell rådgivare.

Hur var första kontakten med Hammarby/Bajen Fans?
– Det var Daniel Enberg som hade lite kontakt med min chef. Jag fick förfrågan och jag tackade ja, kort och gott.

Vilka personer har varit tongivande i början av din hockeyutveckling?
– Den absolut viktigaste som fick mig att börja satsa i 15-16 års åldern, var Harald Lückner. Han var min juniortränare i Karlstad, där han samarbetade med Per Bäckman. Två personer som man såg upp till och hade respekt för. Även de äldre spelarna, bl.a.  Bäckmans son som tog hand om mig.

Hur mycket av din fostran har du tagit med dig idag, när du själv ska ta hand om yngre spelare?
– Ganska så mycket. Även om man är äldst så kanske man inte alltid beter sig som man vore äldst (skratt). Har man varit i ett lag under en lång tid, ser man inte så stor skillnad på om de är 18, 20 eller 30 år. Inne i omklädningsrummet är alla ganska likadana. Det är väldigt positivt.

Då trivs du med kaptensrollen  med andra ord?
– Ja, jag gillar det. Jag tycker det är kul. När man är äldre och har framtiden bakom sig vill man alltid putta fram några guldkorn, som kan gå vidare och bli så bra som möjligt.

Hur ser det ut till nästa säsong, hur går tankarna där?
– Äh, det är för tidigt än att tänka på.

Om vi tittar framåt, så är det match i morgon. Det är ett tätt spelschema?
-Ja det är tajt och det är bra när vi gjorde en sån dålig match mot Gnesta. Då kan man verkligen stänga mentalt föregående match snabbare. Det är fortfarande samma målsättning som gäller. Vi ska kriga för den där förstaplatsen.

Vi möter Tumba i morgon. Hur ser du på den matchen?
– Det kommer bli ganska så tufft. De har plockat en del poäng. Det är ingen match som är given. Det är ett lag som passar oss ganska så bra. Vi vet lite var vi har dem. De spelar med mycket bra fart, tacklar och smäller på. Man vet vad man får utav dem. Det blir mycket ”lättare” att anpassa sig mot ett sånt lag.

Du spelade din första Bajenkväll förra säsongen, hur kändes det?
– Fantastiskt. Man har spelat inför rätt mycket folk tidigare, men aldrig för en så hängiven publik. Det är skillnad på sjutusen som sitter ner i slips och sjutusen som lever om som att det är deras sista match någonsin.

Slutligen, vad har du att säga till de som inte har inhandlat en biljett till Bajenkvällen?
– Passa på innan det är försent. Det är årets höjdpunkt!

Kapten Bergman har sagt sitt. Klicka på länken och försäkra dig om en biljett till Bajenkvällen!

http://www.globearenas.se/sv/evenemang/18737/23226/bajenkvallen-2014.aspx

/Jacob Ytterberg