Krönika: Fortsättningsserien ur en supporters perspektiv

Nu är det äntligen dags, eller äntligen?!

Ångesten har redan infunnit sig och jag laddar mentalt för en nervös hockey-vår.
För mig är hockeyn viktig, sjukt viktig. Det var där och på fotbollen jag fick min Bajenfostran.

När jag i min ungdom hade det riktigt tufft så var det på hockeymatcherna på Hovet som jag fann glädjen.
Nu skall vi åter kastas mellan hopp och förtvivlan i Stockholms-hockeyn och jag känner 80-talsvibbarna i hela kroppen.

Jag och många med mig förväntar oss att våra iskrigare gör allt för att vinna serien och bjuda oss på några härliga kvalmatcher uppåt istället för ett mardrömslikt scenario nedåt.

Hammarby hockey har precis återfötts och ett steg nedåt skulle skära i hjärta och själ.
Alla vet att förutsättningarna är usla men ändå så finns kraven och ångesten där.

Sportsligt så önskar jag mig endast en sak nu, seger i fortsättningsserien och riktigt mycket folk på hemmamatcherna, det är hjältarna som spelar värda. De spelar gratis, de förlorar inkomst och tänjer på sina arbetsgivares tålamod, det skall de hyllas och stöttas för.

Så slut upp på hemmamatcherna och lyft laget till en bra hockeyvår med ett lyckligt slut.

Hammarby Hockey, av supportrar för supportrar!

/Robban Ljung